Många ser mig som borskämd. Men jag ser de inte! Alla tror att jag har det bra, alla tror att jag får allt jag pekar på. Men jag kan aldrig få de jag vill ha! Jag vill ha min bror frisk... min bror har varit sjuk ända sen han var i lumpen och de var ca 8 år sen. Min bror bor långt från mig så jag kan inte hälsa på honom så ofta, vilket gör mig att gråta. Ibland på rastena kan jag gå in på toa och bara gråta. Det finns inget mer jag önskar än att min bror ska bli friska. Så ni som tycker jag är bortskämd ni kan inte säga så! Jag har konstant skuld över att jag inte kan göra något :( Men det är ingen som fattar de! Alla tror att jag är den som får allt hon ser! Jag tänker på min bror varje dag, och jag smämtar inte! Jag tänker på hur vi lekte när jag ver liten. Jag HATAR när folk kallar mig bortskämd för jag är inte de! Dem som säger de har det bra hemma ingen som är döende! Önskar bara att jag kunde säga till dem att jag har en bror som kan dö när som helt! Men jag kan inte för då skulle jag börja gråta.... Varje dag frågar mamma hur jag mår... och vad ska jag svara ''Nej jag bara har tänk på min bror som är sjuk, durå?'' Nej jag säger bara att jag är trött... jag har skuld varje dag.. önskar bara att han blir frisk :( Och det finns ingen som fattar alla bara säger ''asså det verkar as jobbigt, jag förstår hur du känner men det kommer bli bättre'' hur FAN vet ni hur JAG känner?! Hur vet ni att det blir bättre?! Ni kan inte säga så! För ni vet INTE!!
